Jordfäst - Av Stoft [Full Album 2022]

Lyrics to Av Stoft [Full Album 2022] by Jordfäst

Tracklist: 01. Abortologen 00:00 Guds barn, så onåbar - säg mig om din oskuld du äger Lockande ljuv, mödomens skrud din blommande ros täcker Synd, dygd - bokens lag och sanning tolkas utav mig Himmelskt skön som kyrkfönstrens glas, likt dem så vådligt skör Förföriskt likt löften från djävulens mun, men ren som änglars kör Helighet, förbund inför herren Ta emot hans frälsning, uppfylls av hans säd De trasor som du bär, befläckade av skam En barndom nu försummad, en kvinna stapplar vek Ur kyrkportens sköte, tom och blek Ett sått frö gror i bördig, köttslig jord I mörker och fukt det växer så fort Men en grodd av synd bär giftet i sin rot Frukten bär smak av svavel, skit och sot Men löftet utav äpplet Så lockande och svårt att stå emot Ett barn i ett barn, ensam bär du synd från två Du är blott ett barn Ett barn i ett barn, dagens ljus dig aldrig når Ett barn döpt i arsenik, bälgmord Ta farväl av gåvan du gavs, herren ger och herren tar Lyckan är ett tveeggat svärd, en förbannelse i din hand Ditt sköte äro smutsigt och skändat inför gud Du försummade din kyskhet och trotsade hans bud En handling så förkastlig med en annan suddas ut Men vanäran och skammen blir med dig till ditt slut På knän du faller till marken och bördan skall falla med dig Gråten kan ej tysta den oföddes skrik En oförlåtlig gärning - fördriva ett liv Glömd och förrådd, gömd och försmådd Ett barn i ett barn, ensam bär du synd från två Du är blott ett barn Ett barn i ett barn, dagens ljus dig aldrig når Ett barn döpt i arsenik, bälgmord, krysta ut Fosfor, saffran, arsenik Polej, säven, storm, såret i din själ, driven av panik Ett redskap byggt av ånger, för de fallna och fördömda dock en kur För den som har besudlats en väg att ta sig ur Fördömelse, förföljelse för hatet av mitt värv Fördriva parasiter som tar livet av sin värd Fosfor, saffran, arsenik Polej, säven, storm, såret i din arm, kistans sista spik Krälande mask, vidrig och slak I sällskap av ulven under mitt tak From begår synd, likt hädaren gjort När frälsaren sviker så öppnar jag min port Tvenne vi i gärning, men ensam utan hopp Allena i förvandling, men två i denna kropp Vem hör då min fråga, vem kan svara på Är en livstid utav plåga ett val att föredra framför två Vad än ditt förflutna, din rikedom och kast Det foster som du bar på är ej numer din last Om akten som jag utför beskådas som ett mord Är liv som aldrig skapats en gäst vid samma bord Det val du gett till höra, mer än mitt levebröd Etiken är blott smulor som andra åt dig bjöd, men moralen är död (Ett barn) I ett barn Ensam bar du synd från två Du var blott ett barn Ett barn i ett barn Dagens ljus det aldrig såg Ett barn döpt i arsenik (Ett barn) I ett barn Ensam bär jag skuld för två Du var blott ett barn Ett barn i ett barn Familjens träd nu kvistar och ved I äril som hyser prästens glöd Din död Vattnet rinner från din kvarn, du är blott ett barn, ensam bär du synd från två Polej, säven, storm 02. Kom Eld, Kom Regn 16:08 Vågorna smeker längs skutans skrov Deras svallande sus på mig kallar Ner i djupet där allting förgås Nu finns inget som kan få mig att stanna Vinden viner och kyler min själ Den fyller mitt ensamma segel Med kursen mot havets oändlighet Fjättrad och surrad vid reling Vad kommer att återstå, när jag på min färd ger mig av? Här fanns ingenting förut, enbart ekande tomhet, en pinande grymhet Bara i drömmarnas flyktiga värld fick jag ro, med ett svar På frågor som jag aldrig ville ställa, mig själv inför Av dess innebörd Tusentals löften lämnar jag bakom mig, lika brutna som viljan att leva Det finns ingen mening att bära på dem Det finns ingen orsak att sörja Tusentals bördor lämnar jag bakom mig Det finns ingen mening att släpa på dem ensam Allena står jag vid rodret till slut Och följer kompassens beslutsamma nål Skär genom natten mot vinterns evighet En början, ett slut, ett mål Aldrig mer skall solen gå upp Lanternan skall för alltid brinna ut Det enda ljuset är himlen som står i brand Det har kallat på mig, det har gett mig sin hand Jag har inget kvar att dölja Mitt enda plagg är nu min hud Som om någon skulle sörja Som om det fanns en gud Som om slutet var en början Och döden ett förbud Som om tystnaden var ljud Och ljudet en benådning Allena står jag vid rodret till slut Och följer kompassens beslutsamma nål Skär genom natten mot vinterns evighet En början, ett slut, ett mål Aldrig mer skall solen gå upp Lanternan skall för alltid brinna ut Det enda ljuset är himlen som står i brand Det har kallat på mig, det har gett mig sin hand Både bröd och byte skänker jag till er Vårens varma vindar sänder jag till er En möjlig led att färdas bereder jag för er Bortom kartans gränser där väntar jag på er När himlens portar öppnas, då ljuder åskans muller Och den som slumrar vaknar, nu när världen skall gå under Om äventyret lockar så har ni mig Om era grödor ruttnar så har ni mig Om vägarna är långa så har ni mig Om ni faller offer så är det för mig Kom, kom eld Kom, kom regn En väldig flod skall komma som tornar över berg Och världens alla murar skall åter bli till sand Vågorna skall skölja med kyla och med salt Oceanen den skall täcka det som förut varit land Kom, kom eld Kom, kom regn Mörkrets infall kom tidigt I skyn lyste månen ny Morgonens strålar gömdes bak dis På en dag som just börjat gry Skuggan från en ensam gestalt Som sorgfylld och mätt mottog ödets oblat Bredde sig ut på törnrosens bädd Och blev ett med sorg och hat Strandlinjens slipade stenar Täckta med tång och vattnets salt Utav vågornas svall och av tårars fall Ifrån gråten av ett barn Kom eld, kom regn, kom som en fiende, fall som en vän Härda mitt pansar, vässa mitt svärd, göd nu den kropp som tomheten närt Kom eld, kom regn, kom ge mig tröst i formen av hämnd Skulden hos fadern som utgöt sitt blod skall ledsaga sonen likt en strömmande flod Ditt svek var allt, allt du gav En riven duk mitt ynka arv Ett trasigt segel - ditt testamente Ej ens en kropp för din grav Vägen som ligger för mina fötter Har stakats ut av ditt val Men mina steg skall på den vandra Utan stöd, utan lots Människors anleten döljs utav din hägring Vårens doft är ersatt av stanken från ditt lik Platsen där jag bor har blivit till en spökstad Maran sitt på mitt bröst och skrattar med din röst Jag har inget mål - det var därifrån jag flydde Ett himmelskt ljus jag sökte men brändes av dess sken Helvetets eldar bleknar mot dess hetta Låt mig nu förintas och slukas av dess glöd Jag försöker skrika men får inte luft Min puls är plötsligt så svag Det är någonting som kryper i min kropp Någonting som lever, men det är inte jag Av stoft är du skapad och stoft du förblir Och efter ditt liv är det stoft som tar vid Solen den lyser i likgiltighet När valvet det brister och skyn faller ner Jorden skälver av hornens dån Och synden går nu från en fader till son Kom eld, kom regn, kom tillbaka, kom återigen Vinden drev mig till mitt fördärv, jag vilar nu i en flammande härd